Hej Monteverdi!

Kära adepter!!! (här känner jag att det ekar i lektionssalen. Än har det inte samlats så många nyfikna. Men jag börjar mala passionerat!)

Om ni ska få en bra introduktion till Operans Värld måste vi börja med Herr CLAUDIO MONTEVERDI.

Jag ä l s k a r herr Claudio. Hans musik är faktiskt bland det vackraste som existerar i min värld. Jag kan bli som drogad av hans musik.

Man brukar säga att han var den förste som skapade denna typ av konstform vi kallar Opera. Claudio föddes för över 400 år sedan dvs 1567. Men det är mindre viktigt. (Du behöver inte minnas alla årtal som jag googlat fram. Det är bara en hint. Jag minns aldrig årtal. Man kan ju googla.) Den allra första Operan anses vara hans tonsättning av myten om Orfeus, på italienska kallad: L’Orfeo. Vilken tur att jag måste ta upp den! Jag älskar ju den operan!!

Någon gång på 90talet (kan ha varit 95) sjöng jag rollen som Euridice i just l’Orfeo. Det var i en uppsättning med en göteborgsbaserad fri o galen operagrupp som på den tiden hette Utomjordiska Barockbolaget. Jag var mest död. Först sjöng jag. Sen blev jag bortförd och förförd av en orm. Sen for jag till dödsriket i ett par akter. Fick sitta i fikarummet o lyssna på den vackra musiken via skvallret medan mina sångarkolleger o musiker fortsatte sitt arbete med att frambringa denna berättelse utan mig… Alldeles mitt i föreställningen, i början av Akt III, sjunger Orfeo en otrolig aria ”Possente spirito”. Jag var bara tvungen att smyga mig in längst bak i salongen bakom publiken varenda föreställning på Pusterviksteatern och lyssna när min vän Johan Rydh sjöng ”L’Orfeo son io!” så vackert, iförd svart motorcykeloverall.

I just denna scen får vi höra Orfeo försöka övertala färjekarlen Caronte (Karon) att ta honom över floden Styx in till Hades, så att han ska kunna återföra sin Euridice (Eurydike) till livet. De vackra ornament som blommar ur Orfeo’s mun får till slut Caronte att somna en stund, och Orfeo kan fortsätta sitt sökande efter sin älskade älskade.

Instruktion till lyssnandet:

Du måste ha hörlurar eller koppla ut ljudet till en stereo. Ej bara lyssna från datorns högtalare då det skalar bort för mycket av den vackra ljudbilden.

Du måste ha lugn och ro omkring dig.

Blunda gärna.

Låt din fantasi ge dig bilderna. Kanske står Orfeo bland fallna kolonner vid en mörk o kuslig flod. Kanske i ett betongbygge mitt i ett miljonkomplex. Det är du som är regissör. Låt bilderna komma till dig.

Bry dig inte om ifall du ej förstår orden. Orfeos längtan hörs i frasen. Man behöver inte förstå allt. Gör din egen betydelse.

(Beklagar att jag inte får till just den inspelning jag vill lägga in här… men det kanske ordnar sig vad det lider. Köp den!!)

Musiken har jag hämtat från en inspelning från 2000 med Ensemble Elymna och den argentinske barytonen Victor Torres i rollen som Orfeo. Det är den vackraste inspelning jag hört. Finns fler på spotify och grooveshark men dom faller inte mig riktigt på läppen. (Det finns fler kompositörer som tonsatt myten. En väldigt berömd och välspelad variant är Orfeo ed Euridice av tysken Gluck.)