Hej Recitativ! (och aria)

Måste börja med ett svar på ett par viktiga frågor som kommit upp i Hej Opera.

Hr Lind undrar om det är ok att kalla en Aria för ”Låt”. Jag gjorde helt enkelt i ett tidigare inlägg en slags översättning på bergeppet ”aria” för er mina trogna läsare på Hej Opera.

(jag tror ni e uppe i en 4-5 stycken faktiskt!! Även om min besöksmätare hakat upp sig på siffran 1 av nån anledning… hmpf)

Men mycket riktigt, man säger ej ”fin låt”, utan ”oh vilken vacker ARIA”.

Man kan lite skämtsamt säga ”bra låt det där”, och då skrattar alla i branschen för att man säger så kul o modernt. (det är alltid lite kul att göra moderna saker, typ dansa teckno till en rossini-stretta eller sjunga moderna ord i ett mozart-recitativ… de konservativa operaarbetarna och lyssnarna tycker det e skitkul.)

Jag skulle nog föredra att säga: ”Ah vilkeT underbaT libretto” för att svara på Hr Linds nästa fråga. Ungefär som man med snobbig kulturskånska säger efter en stark filmuplevelse: ”förbannat bra manus!”

Vi kommer att tala om både aria libretto och… nu får ni ett nytt begrepp att suga på: RECITATIV.

Recitativ är ett avsnitt som ligger före en Aria. (det finns undantag. Ibland kan de ligga efter arian om karaktären måste ge sig iväg på stört t ex.)

I ett Recitativ talsjunger sångaren ofta ackompagnerad av en mindre sättning. Det kan va luta, cembalo-cello, piano eller lite stråkmatta. Efter ett recitativ brister sångaren ut i sin Aria och då hänger orkestern på i vissa fall med full baluns.

En Aria är som en känsloladdad sekund utdragen i flera minuter. Kanske bara tre fyra textstrofer som sjunges om och om igen. Här gäller det för sångaren att variera sitt uttryck så att det inte blir tjatigt. Det är inte det lättaste. Ofta kan man höra snarkningar i salongen under en långsam aria som bara går på och går på…

Idag ska ni få höra Recitativ och en fantastisk, absolut inte tråkig, Aria. Vi går fram i tiden till en annan av mina älsklingar: Georg Friedrich Händel. (Man kan enklare skriva G F Händel. Eller bara Händel.)

Hittade en inspelning på Spottan med den fina mezzosopranen

Magdalena Kozená

Vi får möta Cleopatra inslängd i en fängelsehåla. Först ett recitativ: Här resonerar hon kring att hon på en enda dag förlorat sin storhet och prakt. Hon tror hennes lover Caesar är död och hon förbannar Cornelia och Sextus. I den första delen av arian begråter hon sitt grymma och obarmhärtiga öde ”Piangerò la sorte mia” och i den andra snabba delen (strettan) utlovar hon hämnd. ”Ma poi morta d’ogn’intorno” Efter döden skall hon återvända som spöke o tyrannisera sina fiender notte e giorno! dvs natt och dag. Ungefär så. Njut av det vackra Italienska språket , smäktande smärtsamma linjer som övergår i passionerad hämndlystnad i sann furioso från en egyptisk drottnings läppar o lungor!

Mirella Giardelli – Haym: Giulio Cesare in Egitto HWV 17 / Atto terzo – Recitativo ”E pur così in un giorno perdo fasti”

Magdalena Kozená – Haym: Giulio Cesare in Egitto HWV 17 / Atto terzo – No.32 Aria ”Piangerò la sorte mia”

Det här inlägget postades i Hej Opera och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Hej Recitativ! (och aria)

  1. mli skriver:

    hör hur stråket kliar fiolerna i strettan!!!! UNDERBART!!!!!!

  2. lind skriver:

    "En känsloladdad sekund utdragen i flera minuter." Är det alltid så? Ett känsligt ögonblick på några sekunder? Eller skulle en aria kunna handla om en fyrtiokris som sträcker sig över något år. "Ich sterbe".
    När skriver man opera med stor och liten bokstav?

  3. mli skriver:

    Hr LIND!! inget är hugget i sten. Man kan i scenerierna under en aria lägga in en massa aktion och aktivitet som gör att sekunderna tickar på i realtid.
    Eller bara stå still. (det gjorde jag en gång under Paminas skitsvåra aria i Trollflöjten, medans Papageno satt bredvid och åt korv med mos…)

    40årskris är ett mycket bra stoff till en opera!!! Kanske handlar Don Giovanni om en man med svår sådan? Upp till regissören och/eller sångaren om denne vill lägga in detta som bränsle. Alla scener har en kris eller konflikt. Det är på liv och död. Annars blir det bara mellanmjölk.

    Opera stavas med stort O när man vill lyfta upp ordet i sitt sammanhang (tex GöteborgsOperan, YstadOperan) eller när man e slarvig eller vill göra sig märkvärdig. som jag. mli.

  4. Kal Ström skriver:

    Talar du eller förstår italienska?

    Eller är det här saker man lär sig efter hand? Vad scenerna handlar om, menar jag.

    Jag tycker det är ett hinder för mig när jag ska lyssna. (Men tackar naturligtvis ödmjukt för dina fina förklaringar.)

  5. mli skriver:

    Hej Kal!
    Det underlättar som sångare haja en del Italienska (och tyska och franska). Jag pluggade i Florens i 4 veckor en sommar. Det hjälper mig långt när jag sitter med lexikon och översätter. Nyss har jag upptäckt Google translate! http://translate.google.com/
    Om man köper en opera-cd finns det nästan alltid en engelsk översättning i omslaget. Då kan man ligga i en skön stol/soffa/fåtölj o hänga med i hela operan. rekommenderas! Finns även Libretto-översättningar på nätet. Kan se om jag hittar lite länkar o lägga ut vid tillfälle.
    Ibland behöver man inte förstå text. Mycket av undertexterna ligger i orkestern.

  6. lind skriver:

    När vi talar om språk kommer jag att tänka på kulturer. Jag misstänker att det går att känna igen olika teman i de olika "perioderna". Men finns det igenkänning – gemensamma nämnare som utgår från språk/kultur över tid.. Typ: att oavsett period 1500-2000.. brukar det i fransk opera alltid förekomma ett triangeldrama med en älskarinna/älskare.. och i tysk opera är det en anal person som sätter käppar i hjulet på de passionerade. bla bla..
    (Jag har lite svårt att följa bloggkommentarerna.. får söka upp dem. Skulle vara kul att få en "ping" på Facebook eller annorstädes när det dyker upp en ny kommentar. Hur gör man då? Någon?)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *