La Vita e Bella

Opera på film kan vara alldeles underbart. I alla fall blir jag själv ofta helt tagen när det oväntat dyker upp.

Idag får ni sitta i salongen och höra hur Barcarollen ur Hoffmans äventyr av Offenbach (premiär 1881) ackompanjerar en underbar flirt mellan parkett o balkong.

Scenen är ur filmen La Vita e Bella. Roberto Benigni fick, som ni därute ju med all säkerhet redan vet, en Oscar för sin film. Minns ni hur han reagerade? Appassionato!!

(bry er inte om att sångerskorna har en kraftig engelsk accent i sin sångfranska… det blir vackert ändå i sammanhanget)

Det här inlägget postades i Hej Opera och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på La Vita e Bella

  1. MLI skriver:

    Ursäkta den engelska dubbningen. :/

    • per skriver:

      en fin operafilm är fitzcaraldo. i början ser man scener där Caruso (?) sjunger långt borta i sydamerika. en halvpackad man utklädd till kvinna stapplar nerför en halsbrytande trappa, mimande och gestikulerande samtidigt som en anspråkslös kvinna sjunger rollen bakom, eller långt under, kulisserna. jag fick intryck av källare.
      samtidigt anländer klaus kinski och den sagolika claudia cardinale med kanot och lyckas komma in till själva föreställningen, hänförda och uppspelta. hyperreceptiva. vad säger du om den scenen? har caruso sjungit därborta; och går det till på det viset; att sångarbegåvningar får verka bakom kulisserna medan mer glamourösa typer syns utåt?

  2. MLI skriver:

    Denna film måste ses!!!!
    Så länge kan jag säga att det sägs att vissa sångarbegåvningar fått stå bakom kulissen o sjunga de högsta tonerna i fall stjärnan varit en smula indisponibel. Tror La Nilsson blev erbjuden detta nån gång men hon avböjde. Ryktena säger också att Nattens Drottning i Ingemar Bergmans filmatisering av Trollflöjten fick hjälp med sina högsta toner.

Lämna ett svar till per Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *