Allt är inte Opera som klingar i stark huvudklang.
Fick en bra fråga från signaturen Mrs George under hejoperas ”gamla” adress .blogspott.com.
Jag citerar: ”Jag kan ju erkänna ett jag inte hade en aning om att det var Monteverdi som ses som operans urfader. Sen hade jag fått för mig att han mest hade gjort mässor men ack så fel jag hade. Vad är det som gör att något är en mässa? Det religiösa innehållet? /Li”
Det kan va lätt att tro att alla röster som klingar i stark huvudklang med vibrato sjunger opera. Men begreppet opera gäller tex ej kyrkomusik. Opera, romanser kammarmusik mm är profan. Musik som framförs i kyrkan med religiösa texter kallas sakral.
Profan – Sakral.
Ett exempel på sakral musik är sk mässor som börjar med ett Kyrie eleison. Vidare ett Gloria , Credo, Sanctus och Benedictus och till sist ett Agnus dei.
Sen har vi flera berömda Requiem som är en mässa för de döda. Inleds med ett Introitus ”requiem aeternam dona eis, Domine et lux perpetua luceat eis.”
Mozart har skrivit flera berömda mässor i olika tonarter. Men framförallt är hans Requiem för solister, kör och orkester älskat och ofta spelat i små o stora kyrkor runt om i världen. Detta är alltså inte OPERA även om man kan höra operaskolade solister i detta verk.
Har man tur kan man få höra bygdens egen lilla kyrkokör (kanske lite förstärkt i tenorstämman av nått inhyrt proffs från stan) och körens bästa sopran, alt, tenor eller bas i solopatierna. Kanske de versioner som rör mig mest. De som sjunger ur hjärtat och som övat vecka efter vecka med sin kantor eller kyrkokörledare. Att sjunga i kör är något helt fantastiskt. Det är terapi. Det är att få utlopp för veckans alla skitsaker som stör ens sinnesfrid. Att få ta ett djupt andetag och flöda ut i en fras tillsammans med andra. Man slipper stå ensam. Man är omsluten i vänlighet. När kören tar paus i övningen blir det fika och skratt. Körer skrattar alltid väldigt mycket i pausen. Fråga mig jag vet. De är så lättroade. Så underbara.
Det finns körer på alla nivåer. Om du inte redan sjunger i en kör så leta genast upp en och anmäl dig! Kanske får du då, efter idogt övande vecka efter vecka, till novembermörkret faller på och dystopiska känslor samlar sig under pannbenet, sjunga: Mozarts Requiem.
Idag lider jag själv av just molande dystopiska känslor under pannbenet och andra kroppsdelar (axeln ilar illavarslande t ex.). Då känns det otroligt skönt att få sjunka in i ett requiem. Vi får lyssna till Lacrimosasattsen:
Orchestre de Chambre de Genève – Requiem in D minor K.626, Sequenz: Lacrimosa
Här en tolkning av fine Per Störby från New Tango Orquestra på sång och dragspel, tillsammans med underbara upplevelsekören Amanda från Göteborg.
Andra requiemfavoriter är Brahms, Faurés och Verdis Requier.
Leta upp er favoritinspelning på Spotify!
Requiem kan vara farliga grejer. Min pappa gav på slutet av sjuttiotalet sin dåvarande sambo Mozarts Requiem i present tillsammans med en bukett blommor. Han tyckte Mozarts R var det vackraste han visste. Hans fru uppskattade det inte alls och lämnade honom med orden: ”Vill du ta livet av mig?”
Nu var kanske inte deras relation den bästa initialt, men jag tror att pappa försökte och ville gott.
Vilken fin och spännande historia ur livet Lind!
Jag hade blivit än mer kär i din pappa om han gav mig så vacker musik (om jag vore hans tjej alltså…) . Själv gav jag min man Sibelius violinkonsert när vi var nyförälskade.
Han va gla. Och på den vägen e det.