Jag har två operastorebröder. Dom kallar sig för mina BlurayBrothers
OM vi vore en opera skulle jag vara själva sopranhjältinnan och dom mina två vapendragare. En är baryton (Fluffe) och en är tenor (P-Å). I snart 15 års tid har vi träffats då och då för att: Äta god mat. Dricka vin. För att sedan med de mättaste päs-magarna luta oss tillbaks och: Dricka kaffe. Äta efterrätt, samt: Se kvällens speciellt utvalda OPERAVIDEO. (Oftast har P-Å tänkt ut nått bra men vi andra får önska)
Antingen ser vi en hel föreställning i sträck t ex nån av Wagners operor. (långt!) Senast såg vi förmodligen Das Rheingold (Rhenguldet) upptagen i Bayreuth nån gång på 80-talet. Jag o Fluffe fånade oss när de stora jättarna bumsade runt som om de hade en modern diagnos av nått slag. P-Å fick säga till på oss på skarpen. Eller så blandar vi en massa från olika operor eller konserter med favoritsångare under en hel kväll. Känns alltid festligt.
Det började med StereoTv’ns lansering i folkhemmen. P-Å och Fluffe hade sen gammalt ett litet internt teknik-krig om vem som hade fräckaste stereo-TVn/Stereo-VHSen. Själv hade jag bara en vanlig monovideo inköpt för knapra studielånspengar så hemma hos mig var vi aldrig…
För det mesta ses vi hemma hos P-Å. Han kan så mycket och har så många opera-dvd’er/bluray’s och CDs i sitt hem. En sann nörd! I ett slags skönt paltkoma har vi fått se flera föreställningar från sommarfestivalerna på Glyndebourne i Sussex/England och Bayreuthfestspelen i Tyskland. Jag drömmer om att uppleva detta live. Kan tänka mig att det faktiskt smäller högre rent upplevelsemässigt än mina geggiga, rockrökiga erfarenheter på Roskildefestivalen o WoW. (inget ont om dom festivalerna… men dom är utomhus, ej i varma sköna salonger med kaffe o kaka i pausen…)(Fast jag såg The Cure med kaffe o kaka i näven på Hovet i sthlm för ett par år sen så jag säger emot mig själv)
Hemliga Opera Video Klubben har genom åren sett fantastiska videoupptagningar av t ex Mozarts Don Giovanni och Le Nozze di Figaro (Figaros Bröllop) med John Eliot Gardiner som dirigent, Alban Bergs Lulu och Wozzeck (underbara och tunga grejer!) Flera fina Händeloperor, minns särskilt en otroligt vacker iscensättning från Glyndebourne av Händels oratorium Theodora med Dawn Upshaw i titelrollen.
Nu minns jag vidare: Richard Strauss’ Elektra, Igor Stravinsky’s Rakes Progress (en av mina absoluta favoritoperor!) 
men framförallt minns jag min första rysande upplevelse av: Francis Poulenc’s Dialogues des carmélites, på svenska översatt till Karmelitersystrarna, med en bedövande vacker slutscen… kanske var det så att vi faktiskt bara lyssnade på just finalscenen på cd, men att de uppstod en så stark inre film då nunnorna halshöggs i franska revolutionens giljotin en efter en till sitt oerhört suggestiva, nästan spöklikt vackra Salve Regina, att jag faktiskt tror mig ha upplevt det hela med bilder. Inget för känsliga själar… kalla kårar och kanske tårar kan uppstå. Inget för de hårdkokta som vill hålla masken.
Jag provar att lägga ut en länk till denna slutscen via Grooveshark. Spotify hade bara en gammal 50tals-inspelning som inte tilltalade mig så mycket men Grooveshark har säkert tre fina inspelningar!
Apropå teknik-kriget mellan mina operastorebröder tror jag Fluffe just nu leder med sin Bioduks-Bluray-Stereo-Surround-Sound-historia i vardagsrummet. Svårt att slå. Skulle va om man köpte Biograf Draken på Järntorget i Göteborg.
Själv har jag nuförtiden både dvd-spelare och digitalbox med hårddisk. Man kan dra en sladd till stereon så blir det fint ljud från tjockTVn!
Nu uppmanar jag dig läsare att göra din egen Hemliga Opera Video Klubb. Gå till biblan och låna. Om de inte har en viss inspelning kanske de kan beställa till alla andra lånares glädje. Jag kan kasta ut små rekommendationer då och då efter att ha haft Bluraybrothers-kväll.
Om du vill få en fin kortfattad resumé av Dialogues des carmélites hänvisar jag till:
