Leontyne Price.
Highlights från spotify:
Nathalie Stutzmann – Automne, Op. 18, No. 3
En för mig inte så bekant sångerska. La Stutzmann. Tycker hennes röst smakar som ett kraftigt rött vin till mustig varm köttsoppa, efter en promenad i susande, lite kalla lövsalar om hösten.
Detta är ingen aria ur ngn opera utan en sk romans av den franske tonsättaren Gabrielle Fauré. Automne. Höst. Jag älskar mest pianointrot.
Insekten på bilden heter automnaria på latin! Höstaria! Ennomos autumnaria
Varsågod kära läsare… en lyxpralin till fredags-avecen.
Bacio.
Leontyne Price framför Vissi d’arte, Vissi d’amore
ur Tosca av Giacomo Puccini
Vissi d’arte, vissi d’amore, non feci mai male ad anima viva! Con man furtiva quante miserie conobbi aiutai. Sempre con fè sincera la mia preghiera ai santi tabernacoli salì. Sempre con fè sincera diedi fiori agl’altar. Nell’ora del dolore perché, perché, Signore, perché me ne rimuneri così? Diedi gioielli della Madonna al manto, e diedi il canto agli astri, al ciel, che ne ridean più belli. Nell’ora del dolor perché, perché, Signor, ah, perché me ne rimuneri così? |
I lived for art, I lived for love, I never did harm to a living soul! With a secret hand I relieved as many misfortunes as I knew of. Ever in true faith My prayer Rose to the holy shrines. Ever in true faith I gave flowers to the altar. In the hour of grief Why, why, Lord, Why do you reward me thus? I gave jewels for the Madonna’s mantle, And songs for the stars, in heaven, That shone forth with greater radiance. In the hour of grief Why, why, Lord Ah, why do you reward me thus? |
(Översättning från wikipedia)
Ibland kan jag uppleva att Opera bara känns tillgängligt för den tillräckligt insatte. Men på 50 och 60 talet gick man ur huse för att lyssna på Jussi Björling på Gröna Lund. Man spelade Jussi på radion som vi nu spelar Lady Gaga.
Jussi var världsberömd med sin nordiskt klara tenorstämma fylld av svenskt vemod och äkta mellankoli. Han räknas än idag som den främste tenoren. Om Elvis is the King of Rock’n roll är Jussi Tenorkung Pyramidal.
Jussi och Elvis. Top of the Tops.
Här får ni min favorit tenoraria med Jussi. Den inspelning jag valt från spotify är den som knastrar minst och verkar ha fångat upp det mesta av Jussis klang. Det finns fler inspelningar med orkestern där det låter som om nån i orkestern står och steker ägg framför dirigentpulten. (överfört från gamla stenkakor alltså)Det har sin charm!! Men Jussis klang känns avhuggen.
Arian klingar i denna liveinspelning en halv ton ner. Varför vet jag ej. Kanske det är en bättre tonart för pianisten. (Vad säger du sköna PianoKarin från GbgOperan??)
Starta ungefär 30 sekunder in i detta klipp.
Maria Callas får ge röst åt en skön fisk. (Kan det va en Stingrocka?) Här sjunger La Callas Sömngångararian: Ah non credea mirarti ur La Sonnanbula (Sömngångerskan) av Bellini. Hur smakar hennes röst för era ovana små öron?? Lite som en het potatis i munnen? För mig med mina extrrrreemt vana öron låter och smakar det så underbart vackert. Men jag e ju vaan. Ni kan ju knappt krypa på det hala operagolvet än… Har jag fel?
Undrar ni varför jag kallar henne LA CALLAS? Vill ni höra en rolig Callas-historia? Eller rättare sagt – Birgit Nilsson historia, för det är ett av mina bästa partytrick. (Att dra La Nilsson-historier)
(utelämnar åt er att be om sådana)
Här är hon Divina La Callas när hon sitter vid sitt klaver och flitigt övar in, kanske rollen som Imogene i Il Pirata. (Den som ska komma att sågas i recentionerna…)
Förresten mille grazie Don Gustavo för dina kommentarer om Il Pirata! Ja nog har man tvingats höra en o annan aria ur den på nån masterclass eller så. Stirrat på tenorscarfsar. Känt doften av för starkt rakvatten. Svurit inombords. Tråkig: Jo.
Det finns ju fler operor som utspelar sig på Sicilien, t ex: ”På Sicilien” som den kallas i den svenska översättningen eller Cavalleria Rusticana som den heter i original. Finns ett smörigt vackert intermezzo i den, flitigt använt i smöriga filmer. Vill ni höra? Känner ni igen? Kan ni nämna nån film som den varit med i utan att googla? (Just nu kommer jag inte på nån utan att googla)
Herbert von Karajan – Mascagni: Cavalleria rusticana – Intermezzo sinfonico
Skrockar för mig själv när jag tänker på hur jag absolut inte kunde haja den danska biljettförsäljerskan på KöpenhamnsOperan då hon informerade mig om att Verdis Siciliansk Vesper gick en viss kväll. Försök själv säga Siciliansk Vesper på grov danska med en hackeböff i munnen.
En scen som påverkade mig djupt när jag var i tonåren. Från filmen Diva (81) av Jean-Jacques Beineix.
Allt är inte Opera som klingar i stark huvudklang.
Fick en bra fråga från signaturen Mrs George under hejoperas ”gamla” adress .blogspott.com.
Jag citerar: ”Jag kan ju erkänna ett jag inte hade en aning om att det var Monteverdi som ses som operans urfader. Sen hade jag fått för mig att han mest hade gjort mässor men ack så fel jag hade. Vad är det som gör att något är en mässa? Det religiösa innehållet? /Li”
Det kan va lätt att tro att alla röster som klingar i stark huvudklang med vibrato sjunger opera. Men begreppet opera gäller tex ej kyrkomusik. Opera, romanser kammarmusik mm är profan. Musik som framförs i kyrkan med religiösa texter kallas sakral.
Profan – Sakral.
Ett exempel på sakral musik är sk mässor som börjar med ett Kyrie eleison. Vidare ett Gloria , Credo, Sanctus och Benedictus och till sist ett Agnus dei.
Sen har vi flera berömda Requiem som är en mässa för de döda. Inleds med ett Introitus ”requiem aeternam dona eis, Domine et lux perpetua luceat eis.”
Mozart har skrivit flera berömda mässor i olika tonarter. Men framförallt är hans Requiem för solister, kör och orkester älskat och ofta spelat i små o stora kyrkor runt om i världen. Detta är alltså inte OPERA även om man kan höra operaskolade solister i detta verk.
Har man tur kan man få höra bygdens egen lilla kyrkokör (kanske lite förstärkt i tenorstämman av nått inhyrt proffs från stan) och körens bästa sopran, alt, tenor eller bas i solopatierna. Kanske de versioner som rör mig mest. De som sjunger ur hjärtat och som övat vecka efter vecka med sin kantor eller kyrkokörledare. Att sjunga i kör är något helt fantastiskt. Det är terapi. Det är att få utlopp för veckans alla skitsaker som stör ens sinnesfrid. Att få ta ett djupt andetag och flöda ut i en fras tillsammans med andra. Man slipper stå ensam. Man är omsluten i vänlighet. När kören tar paus i övningen blir det fika och skratt. Körer skrattar alltid väldigt mycket i pausen. Fråga mig jag vet. De är så lättroade. Så underbara.
Det finns körer på alla nivåer. Om du inte redan sjunger i en kör så leta genast upp en och anmäl dig! Kanske får du då, efter idogt övande vecka efter vecka, till novembermörkret faller på och dystopiska känslor samlar sig under pannbenet, sjunga: Mozarts Requiem.
Idag lider jag själv av just molande dystopiska känslor under pannbenet och andra kroppsdelar (axeln ilar illavarslande t ex.). Då känns det otroligt skönt att få sjunka in i ett requiem. Vi får lyssna till Lacrimosasattsen:
Orchestre de Chambre de Genève – Requiem in D minor K.626, Sequenz: Lacrimosa
Här en tolkning av fine Per Störby från New Tango Orquestra på sång och dragspel, tillsammans med underbara upplevelsekören Amanda från Göteborg.
Andra requiemfavoriter är Brahms, Faurés och Verdis Requier.
Leta upp er favoritinspelning på Spotify!
…efter ERA FRÅGOR!!!! kära 5-20 läsare där ute!!
fråga mig fråga mig fråga mig massa korkat o bra. Tex: kallas allt för ”opera” som man sjunger med den där gälla gapiga tonbildningen? eller: varför är en biljett på operan så dyr?? eller kanske: Varför staplar operasångarna runt så där med stora gester hela tiden. Våga fråga: Vad är en ”byxroll”? Fråga det!!
Baci! mli
Jag berättade om Donna Elvira i mitt förra inlägg. Hon kan kanske upplevas som en efterhängsen förvirrad toka i Don Giovanni berättelsen. Men vem skulle inte bete sig lite vimsigt efter att ha rivit upp sitt liv, blivit solovårad, fått hjärtat utslitet och krossat för en bluff.
Här ett otroligt vackert och utrycksfullt recitativ där Elvira har en stark inre strid för och emot mannen hon älskar. Lyssna extra noga på orkestern som kommenterar och speglar hennes känslor
In quali eccessi ett ”recitativo accompagnato” dvs akompagnerat av orkestern. Följt av arian Mi tradì quell’ alma ingrata
Veronique Gens – Don Giovanni K527: Recitativo: In quali eccessi … Aria: Mi tradì
Sjunger gör min favorit Véronique Gens. Lyssna gärna på hela hennes Mozartblandning.
Hittade en engelsk översättning som jag saxat in längst ner.
In quali eccessi, o Numi,
in quai misfatti orribili, tremendi
è avvolto il sciagurato!
Ah no! non puote tardar l’ira del cielo,
la giustizia tardar.
Sentir già parmi la fatale saetta,
chi gli piomba sul capo!
Aperto veggio il baratro mortal!…
Misera Elvira! che contrasto d’affetti
in sen ti nasce!
Perchè questi sospiri?
e quest’ambascie?
Mi tradì quell’alma ingrata,
Infelice, o Dio!, mi fa.
Ma tradita e abbandonata,
Provo ancor per lui pietà.
Quando sento il mio tormento,
Di vendetta il cor favella;
Ma, se guardo il suo cimento,
Palpitando il cor mi va.
In what excesses, O Heavens,
In what horrible, terrible crimes
The wretch has involved himself!
Ah no! The wrath of Heaven cannot delay,
Justice cannot delay.
I already sense the fatal bolt
Which is falling on his head!
I see the mortal abyss open!…
Unhappy Elvira! what a conflict of feelings
Is born in your breast!
Why these sighs?
And these pains?
That ungrateful soul betrayed me,
O God, how unhappy he made me!
But, though betrayed and abandoned,
I still know pity for him.
When I feel my suffering,
My heart speaks of vengeance;
But when I see the danger he’s in,
My heart beats for him.