Recensioner och skryt.

Fina Recensioner på vår Opera Noir, Kallocain!

GP s Magnus Haglund skriver:

”I programbladet till Kallocain beskrivs Jonas Franke-Bloms musikdramatiska tolkning av Karin Boyes berättelse som opera noir. Det är ingen dum beteckning för dessa klangliga fantasier kring en dåtida framtid som i många bemärkelser har blivit vår samtid.
Det finns verkligen något filmiskt över sättet att göra bruk av olika stilmarkörer; Kurt Weill-melodier och exoticaklanger, atonalitet och dovt hotfulla syntsekvenser. Men det är inte det illustrativa som gör musiken speciell utan förmågan att skapa en suggestiv och associationstät rymd kring de enskilda elementen. På ett märkligt sätt påminner det som uttrycket på David Bowies sista album Black Star, inklusive det faktum att en viktig passage handlar om en plats i öknen med underjordiska gångar och flyktmöjligheter, bort från den totalitära kontrollen.

Humor och tragik byter plats. Regissören Gunilla Gårdfeldt arbetar, precis som musiken, med små medel och låter de repetitiva momenten successivt fyllas med nya innebörder. De tre aktörerna Emelie Sigelius, Jonas Rimeika och Jonas Franke-Blom befinner sig i kraftfält där det humoristiska och det tragiska då och då byter plats, men förskjutningarna äger rum utan några stora åtbörder. I stället gestaltas dramatiken i de subtila klangskiftningarna och här imponerar inte minst Emelie Sigelius med ett koncentrerat och behärskat uttryck.

Naken närvaro. Kanske är det just i användningen av kammaroperan som form som verket blir riktigt intressant. Här öppnar sig ett sakligt och konstaterande sätt att berätta, med förbindelser till hur Brecht och Weill arbetade med oratoriet som stiliserande element. När de olika klichéerna ställs mot varandra uppstår en produktiv osäkerhet, en naken närvaro. Karin Boyes framtidsberättelse om sanningsserumets förrädiska effekter säger något väsentligt också om vår tids skyddslöshet.”

Tidningen Kulturen s Lena Torquato Lidén skriver så här:

Teater Jaguar är en välbekant grupp i Göteborgs fria teaterscen, med sina ofta humoristiska och drastiska föreställningar med mycket musikinslag har de roat många gånger.


Lindas kärlek har svalnat och Leo tänker på sin uppfinning, ett sanningserum. Han och kollegan testar sedan serumet på människor som är ”friviliga offer”, ser det som sin uppgift att staten ska göra tester på dem.

Kallocain .Foto Harald NilssonKallocain .Foto Harald Nilsson

Kallocain
Regi: Gunilla Gårdfeldt
Medverkande: Jonas Franke-Blom Jonas Rimeika, Emelie Sigelius

Nyskriven opera på Teater Jaguar

Hej Opera har efter succén med Jorden runt på 80 dagar tagit i tu med detta samarbete med Jaguar. Det är fullsatt och förväntan i luften i korridorfoajén nära Hagakyrkan, Karin Bojes text Kallocain som tecknar en mörk bild av framtiden har tonsatts av Jonas Franke-Blom och med libretton av Torben Sigelius Kulin. Det är märkligt med Karin Boye, hon var modern 1940, skrämmande trots att kostymerna och scenografin byggts av gamla ting. Men kanske var det vibrationerna av det kommande kriget som hon kände på den tiden.

På den kombinerade labbmaskinen/mellotronen med stålmanicker, rör, duschslangar och datorer spelar ensemblen en ljudupplevelse innan föreställningen börjar med att porträttera kemisten Leo Kall och hans fru Linda. Alltigenom sjungande berättar de om livsledan och längtan efter barnen som de lever åtskiljda från men som kommer hem i helgen och då ska Linda göra tårta med syntetiska körsbär.

Lindas kärlek har svalnat och Leo tänker på sin uppfinning, ett sanningserum. Han och kollegan testar sedan serumet på människor som är ”friviliga offer”, ser det som sin uppgift att staten ska göra tester på dem.

De avslöjar sina innersta tankar och tankarna flyger till självmordsbombare som hjärntvättats till att tjäna en högre makt. Föreställningen har snabbt tempo, är spännande, lite äckelframkallande och att allt sjungs känns helt naturligt. Melodierna och rösterna är vackra men inte anmärkningsvärda så jag tänker mer på innehållet som med polisstat, murar och stränga levnadsregler gör mig allt mer obekväm. Ljuset är dunkelt och koncentrerande tills man lutar sig framåt i slutet. Poängen att det inte är säkert att ofrivilligt given information egentligen har något värde är så otroligt träffsäker. En mycket bra föreställning. Lena Torquato Lidén

 

Recensioner Jorden runt på 80 dagar:

Ur DN, Martin Nyströms recension 12 mars 2014.

RecensionDN.12mars-14”Hej Opera är sångerska Emelie Sigelius, musikern och kompositören Jonas Franke-Blom och skådespelaren Jonas Rimeika som ursprungligen uppstått ur en operablogg. Bloggen hade häromåret stor framgång med ”Drömfabriken” -helt baserad på Mozarts duett ”La cì darem la mano” ur ”Don Giovanni” som Hej opera hade vänt och vridit på, styckat isär och byggt upp en helt ny liten opera. Nu är formatet större då de dramatiserat Jules Vernes ”Jorden Runt på 80 dagar”. Men lekfullheten är densamma liksom det respektlösa användandet av operamusik som bara är möjligt om man har den rätta kärleken till den. Och tron på att den kan få oss att färdas dit man vill. Särskilt fångas man här av den förflyttade drivkraften i Verids ”Aida”, Puccinis ”Turandot” och ”Madame Butterfly” samt Delibes ”Lakmé” som används kongenialt då resan nått till Indien och vars exotism liknar den hos Jules Verne. Men även Purcells ”Cold song” får en förtjusande funktion i ett kylslaget Amerika. Liksom hans ivriga ”Haste , haste to town” när finalen är nära.”

GP’s Magnus Haglunds recension:

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *