Med La Callas i havet.

Starta ungefär 30 sekunder in i detta klipp.

Maria Callas får ge röst åt en skön fisk. (Kan det va en Stingrocka?) Här sjunger La Callas  Sömngångararian: Ah non credea mirarti ur La Sonnanbula (Sömngångerskan) av Bellini. Hur smakar hennes röst för era ovana små öron??  Lite som en het potatis i munnen? För mig med mina extrrrreemt vana öron låter och smakar det så underbart vackert. Men jag e ju vaan. Ni kan ju knappt krypa på det hala operagolvet än… Har jag fel?

Undrar ni varför jag kallar henne LA CALLAS? Vill ni höra en rolig Callas-historia? Eller rättare sagt – Birgit Nilsson historia, för det är ett av mina bästa partytrick. (Att dra La Nilsson-historier)

(utelämnar åt er att be om sådana)

Här är hon Divina La Callas när hon sitter vid sitt klaver och flitigt övar in, kanske rollen som Imogene i Il Pirata. (Den som ska komma att sågas i recentionerna…)

Förresten mille grazie Don Gustavo för dina kommentarer om Il Pirata! Ja nog har man tvingats höra en o annan aria ur den på nån masterclass eller så.  Stirrat på tenorscarfsar. Känt doften av för starkt rakvatten. Svurit inombords. Tråkig: Jo.

Det finns ju fler operor som utspelar sig på Sicilien, t ex: ”På Sicilien” som den kallas i den svenska översättningen eller Cavalleria Rusticana som den heter i original. Finns ett smörigt vackert intermezzo i den, flitigt använt i smöriga filmer. Vill ni höra? Känner ni igen? Kan ni nämna nån film som den varit med i utan att googla? (Just nu kommer jag inte på nån utan att googla)

Herbert von Karajan – Mascagni: Cavalleria rusticana – Intermezzo sinfonico

Skrockar för mig själv när jag tänker på hur jag absolut inte kunde haja den danska biljettförsäljerskan på KöpenhamnsOperan då hon informerade mig om att Verdis Siciliansk Vesper gick en viss kväll. Försök själv säga Siciliansk Vesper på grov danska med en hackeböff i munnen.

Dela lite opera med någon:
  • Facebook
  • Twitter
  • Posterous
  • Tumblr
  • del.icio.us
  • Google Buzz
  • RSS
  • email
This entry was posted in Hej Opera and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Med La Callas i havet.

  1. Don Gustavo says:

    Ååå, hon tar knäcken på en, ljuvliga Callas, just när man sitter och försöker vara duktig vid sin stenåldersroman — i vilken underbara fru Auel för övrigt låter en av sina neandertalare joddla i grottorna, minsann. Där kan även rytas som ett lejon mellan varven, eller gnäggas som en häst, på min ära. Det är roligt nästan jämt.

    Och ja! Jag vill höra en rolig la Nilsson-historia!

    Mange tak i forhånden!
    Don G

    • MLI says:

      oh nej gamla Auel! Finns det verkligen nya böcker som måste översättas!? Jag förstår att du flyr in i Callas-land. Apropå neandertal o sånna grejer filar jag på ett inlägg som handlar om Gibbonapors duettsång. Men den karamellen får du vänta på.

      Ok en Birgitstory for you Don Gustavo!!

      Birgit Nilsson blev en gång intervjuad då uppsättningen ”Gustaf Wasa”, med Nicolai Gedda i en av rollerna, hade buats ut på Stockholmsoperan. (Ngt som e väldigt ovanligt i Svergie. Tycker man det är en dålig o tråkig föreställning visar man ändå nån slags uppskattning över att alla operaarbetare ändå gått till jobbet denna kväll och kanske förnedrat sig)

      Intervjuaren frågar Birgit vad hon tycker om själva buandet och hon berättar med karakteristiska stämma (som då är en del av mitt partytrick men här går förlorat) att nere på kontinenten är det inte alls ovanligt att publiken buar då och då.
      Intervjuaren:
      -”Har detta nån gång hänt La Nilsson?”
      Birgit:
      – ”Nej inte mig personligen…” (här drar hon in luft snabbt genom näsan och försäkrar sig om att hon har rösten i rätt placering bland hennes enorma bihålor) ”Men det hände La Callas en gång, att efter första akten buade publiken och efter tredje akten jublade dom.”
      Intevjuaren:
      -”Hur kände sig La Callas då?”
      Birgit: kort tystnad… därefter:
      – ”Ja, först var hon lessen… men sen blev hon glad.”

      • Don Gustavo says:

        Ha ha, tack för den; man ser henne framför sig — och hör dig 🙂

        Gibbonapornas sång har jag missat, men väntar med spänning; ”honan och hanen sjunger tillsammans under ca 15 minuter en eller ett par gånger om dagen”, läser jag i NE. Hm. Intressant, som sagt.

        Jo, det är la Auel, sjätte och sista delen så här tretti år senare. Det går an. Men går det an om jag tipsar om din blogg i schackkretsar? Det kan dyka upp frågor om Chess, you know, och gillar la MLI det? Musikal, quatsch! Fast det är klart, efter att tenor Körberg både har smulat sönder och åter byggt upp lyssnaren i Anthem kan man väl inte vara annat än tillfreds med tillvaron?

        Buona sera
        Don G

        • MLI says:

          man får tipsa till alla Don Gustavo!
          Chess är favorit hos mig. Körberg o Sjöholm i duett på Cirkus i Sthlm glömmer jag aldrig!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *