The Drottningholm Court Theatre Orchestra – Mozart: Don Giovanni, ossia Il dissoluto punito, K.527 / Act 2 – ”Vedrai, carino”
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
I går fick vi höra början (Ouvertyren) o lite av slutet (Stengästen) Ur Don Giovanni. Hoppas ni fick mersmak… för i kväll blir det den berömda buffa-basarian Madamina il catalogo e questo, även kallad ”Katalogarian” på ren svenska.
Leporello har katalogiserat sin husbondes alla förförelsekonster genom Europa. Han visar stolt (och kanske lite skadeglatt) upp sina vackra listor för den förkrossade Donna Elvira. Hon som faktiskt blev förförd av Don G då hon levde det kyska klosterlivet och nu övergett allt för att söka upp sin kärlek och gifta sig med honom. I slutet av arian, när Leporello räknat upp alla nationaliteter, storlekar o yrken Don G gillar hos kvinnor, slår han i sista spiken med att säga:
-Ja …NI vet ju… hur… han gör….
Elvira sitter kvar totalt tillintetgjord med sin nya insikt. (Men hon ska komma att resa sig med kraft. Inga mähän i Mozarts operor!!)
Häng med i texten! Ibland blir det repris på en fras men jag tror ni hänger med.
Madamina, il catalogo e’ questo My lady, this is the list
Delle belle che amo’ il padron mio; of the beauties that my master has loved;
un catalogo egli e’ che ho fatt’io; a list that I made myself;
Osservate, leggete con me. Look here (and) read with me.
In Italia seicento e quaranta; In Italy sixhundred and forty;
In Almagna duecento e trentuna; In Germany twohundred and thirtyone;
Cento in Francia, in Turchia novantuna; Onehundred in France, in Turkey ninetyone;
Ma in Ispagna son gia’ mille e tre. But in Spain there are already a thousand and one.
V’han fra queste contadine, There are among these peasant girls,
Cameriere, cittadine, Servants, townspeople,
V’han contesse, baronesse, There are countesses, baronesses,
Marchesine, principesse. Marquesses, princesses.
E v’han donne d’ogni grado, And there are women of every class,
D’ogni forma, d’ogni eta’. Of every shape, of every age.
Nella bionda egli ha l’usanza With the blondes he usually
Di lodar la gentilezza, Praises their manners,
Nella bruna la costanza, With the brunettes their faithfulness,
Nella bianca la dolcezza. With the gray-haired ones their sweetness.
Vuol d’inverno la grassotta, In the winter he wants the heavy ones,
Vuol d’estate la magrotta; In the summer he wants the slim ones;
E’ la grande maestosa, The big ones are majestic,
La piccina e ognor vezzosa, the little ones are charming,
Delle vecchie fa conquista He goes after the old ones
Pel piacer di porle in lista; for the pleasure of putting them on the list;
Sua passion predominante His overiding passion
E’ la giovin principiante. are the young beginners (adolescents).
Non si picca- se sia ricca He doesn’t care if a woman is rich
Se sia brutta, se sia bella; if she’s ugly, if she’s pretty;
Purche’ porti la gonella, as long as she has a skirt on,
Voi sapete quel che fa. you know what he does.
Translation by Leonora McClernan (Inday314@aol.com)
Tror vi avslutar temat barock för denna gång. Nästa vecka går jag fram i historien. Vi måste ju komma till Mozart nån gång, han står här o bankar o undrar när han får komma hit. Sen! -säger jag till honom. -Efter helgen. För nu tar jag lite helg. Men ni måste ju få med er något vackert att lyssna på när ni ligger o drar er i sängarna på lördag o söndagsmorgonen med kaffedoften i näsan. Leta upp de undanlagda grovstickade sockarna o lufsa runt därhemma till de böljande cembalo o stråksvallen. Eller våga bjud nån snygging på afodisiakiskt kryddad ryggbiff (alt vegoburgare) till lördagkvällen. Opera blir inte sämre av ett glas vin…
Och då kan du ju berätta för din ivrigt lyssnande middagsgäst att detta minsann är ett recitativ och: jassåjaha, där kom ju arian igång! Oh vilket vackert legato han har den där franske tenoren, fast man inte behärskar franska känns det som att man förstår varje ord han sjunger. Undertexten sjuder ju igenom hans fantastiska frasering! Man kan googla librettot om man vill fatta ordagrant. Kan du berätta.
Nu kan du slänga dig med namn som Monteverdi, Purcell, Händel och efter att ha hört Hej Operas barockblandning är du också bekant med Vivaldi och fransmännen Charpentier och Rameau (den sistnämnde med en aria som ni kanske känner igen från en viss Sofia Coppola film!) Här finns flera inspelningar med min levande barockgud just nu, det franska stjärnskottet, countertenoren Philipe Jaroussky.
Oups!!?? Vad är en Countertenor?? En man som sjunger i falsett. Vi ska tala mer om detta i ett eget kapitel. Jag älskar falsett!!
Moderna falsettkillar: Bronski Beat, Antony and the Johnsons, Moto Boy. Jeff Buckley i Benjamin Britten sången Corpus Christi Carol, Grabbarna i Bee Gees mm mm. Äh jag slänger in en liten lista på grabbar som ni kan fylla på! Varsego’! Plocka russinen ur falsettkakan bara!
Först! Didos Lament tolkad av Ane Brun:
Ane Brun – Laid In Earth (Live)
Sen! Hej Operas Barockblandning:
Till sist. Musikexempel falsettkillar: Fyll gärna på med era moderna favoritfalsetter! Kommentera gärna!
Ha en fin helg alla Barocknerds out there. Hur många e ni nu? 8st??
Hälsningar MLI, er galjonsfigur i Operahavet.
Nu har Hr Lind återigen ställ en intressant fråga som gör att jag måste svara med ett nytt inlägg. Ungefär: Finns det olika kulturella teman i handlingen i de olika tidsepokerna 1500-2000?
Man kan på lättfattligt HejOpera-vis säga att det vi kallar Opera ”uppfanns” i Italien och spred sig sedan till de rika hoven i Frankrike England Tyskland Österrike. Varje land hade sina kompositörer och sina förutsättningar. Den franske kung Ludvig XIV var mycket förtjust i balett och därför finns det mycket balettmusik insprängd i en fransk opera till skillnad från en Italiensk.
Under barocken handlar operorna mycket om grekiska o romerska gudars och hjältars förehavanden. Eller kejsare. Kanske lättare att identifiera sig för ett uppblåst kungaego?
Lite senare i operahistorien kliver berättelserna ner till förvecklingar bland grevar o grevinnor. Och till slut folket. Bohemer. Fattiga o utstötta. Sälja sin själ till djävulen och horribla människoexperiment. Men det kommer vi till senare. Jag tror vi e kvar i barockens värld några dar till.
Idag får ni Didos klagan
ur Purcells opera
Dido & Aeneas.
Dido var grundare o drottning av Kartago. Hon förälskar sig djupt i Aenas (son till Afrodite så man kan förstå henne…)som förlist med sitt skepp utanför Kartagos kust. Dido lyckas hålla kvar honom hos sig ett tag, men snart måste han ge sig i väg o grunda romariket. (och som vi alla vet byggdes ju Rom inte på en dag, så man kan ana att han va mycket ivrig och fokuserad att komma igång med sina viktigheter. Ingen e gladare än jag. Italien finns! Och även Didos ljuva klagan)
Purcell skev operan ursprungligen för flickskolan Josias Priest’s girl’ school där den uppfördes 1688 (vem som sjöng barytonrollen Aeneas kan man ju bara fantisera om! Var det en snygg lärare? En inhyrd sångare från London??? osv osv!) och därför har jag valt en version där Dido sjungs med en rak nästan naiv röst men oerhört skickligt. Jag blir helt betagen av denna variant eftersom jag hört många versioner med stora mezzosopranröster. Också de otroligt vackra på sitt sätt. Man får välja version efter humör och väder!!
Läxa till nästa vecka blir att lyssna på hela denna opera! Den är inte så lång. Om man vill kan man skriva ut librettot från länken här nedan o hänga med i handlingen. Operan sjungs på engelska så det ska nog inte va så svårt.
Dido & Aeneas libretto:
http://www.opera-guide.ch/libretto.php?id=294&uilang=de&lang=en
Först recitativ:
Thy hand, Belinda. Sedan Aria: When I am laid in earth även kallad Didos klagan i folkmun.
Teodor Currentzis – Dido & Aeneas, Act III: Thy hand, Belinda
Teodor Currentzis – Dido & Aeneas, Act III: Dido’s Lament
Hela operan: lägg märke till skillnaden mellan recitativ och aria!
Det var så kallt i morse. Knappt över 5+grader visade fönstertermometern. Första frosten hade lagt sig över gräset. Det fick mig osökt att tänka på den tyske Counter-tenoren Klaus Nomi (inspiratör till många coolingar, bla David Bowie!) . Här Henry Purcells (1659-1695) Cold Song ur King Arthur, som tonar väl in med första frosten.
Minnet av förra vintern känns fortfarande lite väl tydligt. Fanns det sådan skönhet i kylan? Ni får två varianter från uTube. En där Klaus i fantastisk dress sjunger Cold Song med orkester. Sedan en där han gör en modern tolkning och iscensättning med synthbakgrund. I’m in heaven!
Dessa klipp tillägnar jag min barndomsvän Susanne. Jag vet att du är människa att uppskatta Klaus konstnärskap!!
Måste börja med ett svar på ett par viktiga frågor som kommit upp i Hej Opera.
Hr Lind undrar om det är ok att kalla en Aria för ”Låt”. Jag gjorde helt enkelt i ett tidigare inlägg en slags översättning på bergeppet ”aria” för er mina trogna läsare på Hej Opera.
(jag tror ni e uppe i en 4-5 stycken faktiskt!! Även om min besöksmätare hakat upp sig på siffran 1 av nån anledning… hmpf)
Men mycket riktigt, man säger ej ”fin låt”, utan ”oh vilken vacker ARIA”.
Man kan lite skämtsamt säga ”bra låt det där”, och då skrattar alla i branschen för att man säger så kul o modernt. (det är alltid lite kul att göra moderna saker, typ dansa teckno till en rossini-stretta eller sjunga moderna ord i ett mozart-recitativ… de konservativa operaarbetarna och lyssnarna tycker det e skitkul.)
Jag skulle nog föredra att säga: ”Ah vilkeT underbaT libretto” för att svara på Hr Linds nästa fråga. Ungefär som man med snobbig kulturskånska säger efter en stark filmuplevelse: ”förbannat bra manus!”
Vi kommer att tala om både aria libretto och… nu får ni ett nytt begrepp att suga på: RECITATIV.
Recitativ är ett avsnitt som ligger före en Aria. (det finns undantag. Ibland kan de ligga efter arian om karaktären måste ge sig iväg på stört t ex.)
I ett Recitativ talsjunger sångaren ofta ackompagnerad av en mindre sättning. Det kan va luta, cembalo-cello, piano eller lite stråkmatta. Efter ett recitativ brister sångaren ut i sin Aria och då hänger orkestern på i vissa fall med full baluns.
En Aria är som en känsloladdad sekund utdragen i flera minuter. Kanske bara tre fyra textstrofer som sjunges om och om igen. Här gäller det för sångaren att variera sitt uttryck så att det inte blir tjatigt. Det är inte det lättaste. Ofta kan man höra snarkningar i salongen under en långsam aria som bara går på och går på…
Idag ska ni få höra Recitativ och en fantastisk, absolut inte tråkig, Aria. Vi går fram i tiden till en annan av mina älsklingar: Georg Friedrich Händel. (Man kan enklare skriva G F Händel. Eller bara Händel.)
Hittade en inspelning på Spottan med den fina mezzosopranen
Magdalena Kozená
Vi får möta Cleopatra inslängd i en fängelsehåla. Först ett recitativ: Här resonerar hon kring att hon på en enda dag förlorat sin storhet och prakt. Hon tror hennes lover Caesar är död och hon förbannar Cornelia och Sextus. I den första delen av arian begråter hon sitt grymma och obarmhärtiga öde ”Piangerò la sorte mia” och i den andra snabba delen (strettan) utlovar hon hämnd. ”Ma poi morta d’ogn’intorno” Efter döden skall hon återvända som spöke o tyrannisera sina fiender notte e giorno! dvs natt och dag. Ungefär så. Njut av det vackra Italienska språket , smäktande smärtsamma linjer som övergår i passionerad hämndlystnad i sann furioso från en egyptisk drottnings läppar o lungor!