Herr Mozart knackar på. (Men Bach tar över!)

Wolfy knackar o knackar o vill verkligen va med i Hej Opera. Jag tänker att jag ger honom en heeel vecka denna underbare operakompositör. Men… oj. Ojojojjjjjjjjojj…

Börjar mitt sökande bland Spotifys utbud. Detta var inte det enklaste!  Jag vill ju verkligen välja de bästa versioner för er!

För så här är det: Det handlar om TOLKNINGAR. Vilken dirigent? Hur skicklig orkester? Vilka röster föredrar man? Här är smaken onekligen som baken. I min Hej Opera-tanke, där ni ju har de mest pura otränade oförstörda operatungor, vill jag inte välja en allt för svulstig version. Då kanske ni spottar ut o aldrig mer vill lyssna!

Det finns olika ideal i operavärlden ofta påverkat av dirigent, vilket operahus man gör produktionen i osv. På t ex Stockholmsoperan eller Metropolitan i New York tror jag man föredrar stora röster som når ut i den stora salongen eller att man gör sina val av tradition. ( Nästan allt i Operavärlden handlar om ”av tradition”…) Sen finns det musiker som åberopar att tolkningen ska va tidstrogen… men hur kan man egentligen veta hur det lät när musiken skrevs? Vad man vet är att allt klingade en halv ton lägre eftersom gamla fioler med strängar av fårtarmar (dvs senor. ”Sensträngat” kallar man det) klingar en halv ton lägre än vad moderna stålsträngade fioler gör.  Med andra ord, hela stråkuppsättningen klingade en halv ton lägre än vad det står noterat på notbladet. Därför specialiserar sig vissa stråkmusiker nuförtiden på tidstrogna sensträngade instrument. Soundet blir luftigt o svagare med en sky av surrande övertoner. Klingar bättre i mindre lokaler. Hänger ni med? Vill man gå in i sin inre barocknörd kan man läsa en mkt intressant sida jag hittade just! http://www.violinateljen.com/fakta/guide.html

Kan man vara vegan o spela tidstroget? kan man fråga sig. Nej! borde svaret bli. Stackars veganer. De kanske inte ens vill lyssna på tidstrogna instrument! Man är helt enkelt musikvegan. Smaken e som baken. Hm… måste fråga mina vegankompisar vad dom säger om detta.

Man kan läsa gamla skrifter om hur man interpreterade (tolkade) en fras och ett stycke. Men man vet inte säkert.  Man vet också att sångarna var mindre på den tiden än vi är nu. Alltså mindre lungor (men kanske säkert friskare av all frisk luft!) och kortare ansattsrör. Luftrör. Mindre bihålor. Mode med korsett gav mindra utrymme att komma djupt ner i andningen. Troligen svagare klang. Man läser gamla skrifter o gissar sig till hur det kan ha låtit. Man gör inspelningar på tidstrogna instrument och med röster som är specialiserade.  Rakare och med en specialiserad tidig-musik-känsla. Fast man kan inte så noga veta. Barocknördarna tvista om än det ena och än det andra. Hötter med barocktrumpeten o sensträngade fiolen mot varandra. (Det knastrar torrt när de hötter!)

Utvecklingen i hur man tolkar ”tidig musik” går framåt. Själv fick jag en aha-upplevelse när jag lyssnade på den franske hunken David Fray spelandes några av Bachs Pianokonserter. Jag blev ömsom provocerad, ömsom betuttad. För mig bröt han mot några regler i hur man fraserar. ”Va i…!!!” Men sen lät jag mig förföras. Han kan sitt hantverk. Han vet sin historia. Men han tolkar musiken in i vårt årtusende! Även om musiken ej har så mycket med opera att göra länkar jag till hans skiva. I en fin dokumentär som visades för nått år sen på SVT kunde man följa hans repetitioner med denna inspelning och se hur fantastiskt lätt han går in och ut ur sin skaparplats i hjärnan  när han repeterar med orkestern. Hittade ett klipp med halvtaskig bild o ljud men kolla ändå! Han är en stor inspiration för mig.

(Lyssna också på Glen Gould när han spelar Goldbergvariationerna på piano. Hans tolkningar är Guds tolkningar kanaliserat rakt ut i pianofingerspettsarna enligt bach-nerdsen.)

En smakis: David Fray – Keyboard concerto in F minor, BWV 1056: II Adagio

Hela skivan:  David Fray/Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen – Bach: Piano Concertos

Dela lite opera med någon:
  • Facebook
  • Twitter
  • Posterous
  • Tumblr
  • del.icio.us
  • Google Buzz
  • RSS
  • email
This entry was posted in Hej Opera and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

12 Responses to Herr Mozart knackar på. (Men Bach tar över!)

  1. Britney says:

    Det är ju en alldeles underbar blogg! Ska jag trycka gilla på den här på Fb? Blir väldigt blogginspirerad.

  2. MLI says:

    Hej Britney och tack att du gillar bloggen! Du får gärna gilla på FB! Själv har jag svårt att länka eftersom fejan tror att min länk väcker anstöt. Och alldeles riktigt kan opera vara mkt anstötligt då och då för den pryde.

    Ja absolut! Glen är Glen är Glen. Man kan döpa sin son efter honom.

  3. per says:

    Är det oetiskt att utnyttja självdöda djur. Ta tillvara senor och annat spin off?
    Griftefrid gäller väl bara mänskor?
    Jag försöker inte vara rolig! men det är svårt att undvika frågan. p.

    • MLI says:

      de e kul hursomhelst.
      Nej att ta tillvara på allt när man ändå slaktat ett djur är väl bara bra. Men jag funderar på hur veganer gör som aldrig någonsin köper något som kan ha spår av djur. Jag kände för längesen en Violast som var vegan. Men hon spelade ett stråkinstrument. Och stråken är gjort av hästtagel…
      Om man gör taglet syntetiskt måste det ju påverka klangen en hel del. Jag ska kolla upp detta med mina stråkvänner. återkommer.

      • per says:

        om man tar några strån från en eller annan hästsvans, på en eller annan levande, frigående häst, så förstår jag inte varför man ska riva upp himmel och jord. veganerna har inte med detta att göra.
        dessutom tror jag faktiskt att dator-fysiker- kemisterna nuförtiden kan åstadkomma vadsomhelst, strängar och stråkar och jordens undergång om dom det vill. till förfång för både mänskor och djur. patron.

  4. per says:

    vad fan är ”frasering” ? jag har ändå njutit av mycket musik. p.

    • MLI says:

      En frasering är enligt Nordsteds svenska ordbok: beräknad placering av pauser i vid tal. äv. indelning av musikstycke i fraser.

      En fras i ett musikstycke kan ibland gå från första tonen till tredje slaget i takt tre. Detta kan ha markerats av kompositören med en legatobåge över noterna. Kompositören kan också ha en idé om hur man kan tolka eller gestalta frasen och lägger därför till italienska musiktermer som Crescendo, Ritardando eller Subito Forte. Alla klassiska musiker kan detta musikspråk och det gör det hela mycket enklare att musicera med andra musiker över hela världen utan att de behöver kunna vare sig varandras modersmål eller engelska.
      Ibland finns inga legatobågar. Då är det upp till musikern att utifrån sin erfarenhet hitta fraserna.
      En skicklig musiker tolkar notbilden med sin erfarenhet och hantverksskicklighet via sitt hjärta som om den uppfann stycket för första gången.

  5. per says:

    det du sa här skulle kunna ha sjungits av Mauri Antero Numminen. vad säger du om hans frasering? (du måste veta vem han är!?).

    • MLI says:

      Ja Far, jag vet väldigt väl vem han är. Minns du inte att jag skrev hans namn under rubriken ”Min idol” i mammas gamla ”mina vänner-bok” när jag endast var 6 år gammal. (I samma bok skrev jag också ”ajbanhår” under rubriken ”film jag gillar”. den gamla svartvita då.)
      Gissa fimen!

      Ja! M A Numminen är ett mycket bra exempel på en person som gör allt detta. Jag har hört, sett och skakat hand med honom live för ungefär 10 år sen när han uppträdde på en Nordiskt Operahögskolebienal i Helsingfors. Vi var väl fyra stycken av alla nordiska veta-bäst-operastudenter som inte skrattade, utan älskade honom förbehållslöst när han sjöng Schubert lieder med en fantastisk pianist vars namn jag glömt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *