Vi är just nu i färd med att musikaliskt instudera den alldeles rykande färska operan Kallocain!
En nyskriven opera blir till.
Under våren 2016 möttes gruppen tillsammans med vår librettist Torben Kulin för att djupläsa och diskutera Karin Boyes roman. I juni hade Torben färdigställt det libretto som ligger till grund för kompositionen. Vi hade då ett antal workshops med vår regissör Gunilla Gårdfeldt där vi endast läste våra repliker och bearbetade materialet en extra gång tillsammans med Torben. Vi frågade oss: Hur trycker man in en hel roman i en enaktsopera? Vilka karaktärer och berättelser är viktiga att ha med? Kan man gestalta känslor i de instrumentala partierna och i våra kroppar i stället för att säga dem rakt ut?
Under sommarn 2016 har kompositören Jonas Franke-Blom bearbetat materialet ytterligare och satt toner på karaktärernas repliker. Nu är nästan alla toner satta! Men sångarna vill kanske ändra lite här och var så att det ska ligga bättre för deras speciella röstregister. Operaverket kommer att ändras in i det sista. Det är just detta som är så härligt, svårt och kreativt med en opera som skrivs just nu för en specifik ensemble!
Just nu, när vi skriver detta, har vi precis fått noterna i hand. Franke-Blom ska orkestrera materialet och skapa ljudlandskap som för tankarna till en dystopisk framtid.Karin Boyes roman Kallocain gavs ut 1940.
Lite operaskola: Musikalisk instudering betyder av vi lär oss hur själva operan ska sjungas. Vilka toner och vilken text. Helst ska vi kunna allt detta utantill när vår regissör börjar jobba med oss i november!
Libretto är detsamma som ett manus. Den text vi talar och sjunger i föreställningen.
Denna blogg som en gång började som en personlig blogg mellan Emelie Sigelius och två gamla kompisar från Helsingborg, har sen tre år tillbaks utvecklats till ett helt projekt! Bloggen blev en fri grupp: Hej Opera! som nu också är en ideel kulturförening.
Efter den första operaproduktionen för scen med pedagogiska baktankar, Drömfabriken, har vi nu gått vidare till mastodontoperan – Jorden Runt på 80 Dagar – . Mastodont för att jorden är stor, Jules Vernes roman är klassisk och rollerna många. Men vi är bara tre personer som klämmer in oss för att gestalta och sjunga denna enorma historia i operaformat på lilla intima Teater Jaguar i Göteborg.
Från och med nu kommer Hej Opera-bloggen handla om arbetet bakom föreställningarna. Vi kommer berätta både om processen med att skapa en föreställning i det lilla formatet men också om materialet, Jules Verne, alla operakompositörer som vi lånar arior och duetter ifrån och vad publiken säger efteråt.
Har du eller din klass redan sett Jorden Runt på 80 dagar? Skicka gärna era egna recensioner och illustrationer av er upplevelse! Här kan man också ställa frågor om allt som rör föreställningen eller opera.
Affisch Jorden Runt på 80 Dagar
Affischens layout och illustrationer är skapade av Jenny Modéer.
Fotot är tagen av Harald Nilsson.
Jorden Runt hade premiär den 3 december 2013 och spelas igen på Teater Jaguar mellan 2 mars och 11 april våren 2014.
Hej Operas utskicksblad till Kulturombud i Västra Götaland så här innan sommaruppehålet. Bara för att flagga vad som komma skall.
Bilden är tagen i den gamla remfabriken i Göteborg. Ska berätta mer i ett framtida inlägg om denna fantastiska plats som faktiskt blev en bas för vår historia.
I got an idea a few years ago. The idea was to use a phrase from an opera aria or duet and twist and turn it until it became a completely new aria. Using a single duet to create a new opera. At least a little opera. Maybe 35-40 minutes at most. For children
Much like a professor Baltazar, I went around in circles with my idea but there was never really time to get to grips with it, and besides, I had neither ACTION nor MESSAGE. I thought it was very important to start precisely at that end. But now I know better. I know that it’s really just a matter of pulling on the poor little thread you found and the rest will come by itself!
The fine theater group Teater Jaguar in Gothenburg with long experience in productions for children made me an offer: Come here and do your children’s opera on our stage! I presented my idea to actor Jonas Rimeika and cellist and composer Jonas Franke-Blom and both Jonas seemed to like my idea. J.Rimeika was also studying conflict management from a non-violent perspective at the University of Gothenburg and that spiced up my old idea. In opera, both the inner and the outer conflict are the very starting point to the fact that you just really have to break out into song or die! And then you might still die… All spring, Jonas has been telling me about his study literature and all the lectures he attends. Fantastically exciting!! And important!!!
Och så var det det där med pengar. Mitt lilla konstprojekt låter sig inte göras gratis. Vi måste ha lön för vi har familjer att försörja. Och lilla myran mli satte sig o skrev en ansökan till STATEN. Rättare sagt statens kulturråd. Och statens kulturråd gjorde tummen upp! (Men icke kulturnämnden i Göteborg. 🙁 ) Och med den lilla slant vi nu har så börjar vår resa att tillverka min barnopera. Följ resan här på hejoperabloggen! För vad tror du läsare att mitt nya operakompani egentligen heter?
Svar:
Den vackra loggan är skapad av Jenny Modéer på Modéerska Huset.
Snart får ni veta mer… 🙂
Och idag ska ni få höra den duett som vår opera kommer att bygga på. Vridas, vändas, bändas, slaktas, klistras ihop, dras ut osv… Kommer man nånsin få höra hur den SKA LÅTA!?
(Our opera will not be about the characters in the Don Giovanni story. We will only borrow the notes, add new text and new driving forces, subtexts, desires, goals, means, action and activity, internal and external obstacles. A completely different story! )
P-Å och Fluffe envisades med att vi skulle lägga nästa hemliga-opera-video-klubben-träff på en biograf…
Halva grejen med våra träffar är ju att äta sig sprängmätt för att sedan pösa ner i soffan med kaffekoppen på magen o fnissande kommentera sångarna i rutan. Men kanske behöver vi gå vidare i vår utveckling. Fluffes stereosurround i vardagsrummet har ju svällt över alla bredder och gränser… det går inte att få bättre, större, starkare intryck i hemmet om man inte går till själva operahuset. Efter P-Ås och mitt besök på Met/NY i höstas blev man kräsen. Det är Met som gäller.
Jag lät mig övertalas och halkade mig fram på Vasagatan i ösregn på blankblöt is. Gruset hade liksom fryst in i modden. Från Röhsska museets tak rasade ismassor mot marken o studsade in under min redan genomvåta jacka. Det var ett obegripligt väder. Frågade mig själv om det verkligen var värt att lämna den där varma och mysiga julgransplundringen i Haga med vackra tindrande barn och bildsköna skådespelare samt en punkare med hög kultstatus. Som en blöt hund anlände jag i sista stund till Bio Roy på Avenyn, sjönk ner mellan mina klubbmedlemmar och plötsligt var jag där igen!
I New York!!
På Met!!
Men denna gång fick jag liksom kliva in i näsborrarna på sångarna. En riktig Cowboyopera!! La Fanciulla del West av Giacomo Puccini. Hade aldrig riktigt hört denna opera. Hade fått för mig att det var en komisk enaktare men oups så fel jag hade kära adepter.
Det var en vidunderligt vacker helaftonsföreställning. En skön Puccinisk cowboyrulle med alla cowboyiska ingredienser man kan önska. Kyssar, poker och pangpang.
ok… man kan hitta fel. Det fanns kanske en del övrigt att önska om man tar på sig glasögonen som granskar mångfaldsperspektivet genusperspektivet queerperspektivet och diverse andra perspektiv. Djur tex. Det förekom levande hästar på scenen!!
Men nu hade jag satt på mig stadiga rosaskimrande romantikglasögon och valde att se mellan fingrarna speciellt när Indianpappan o Indianmamman sa ”Ugh” och ”OOoooh” till varandra i början av andra akten i sann nordiskfamiljeboks-anda.
Den bästa av två världar möttes: FILM och LIVEOPERA på MET sänt över Atlanten till oss Européer. Värt varenda korvöre biljetten kostar. (290kr)
Info: Ett antal biografer i Landet sänder med HD-teknik live från olika operor och teatrar i världen. Tex Metropolitan väljer att lägga en förställning på matinéetid så att vi Européer kan följa med i livekänslan. Ni måste förstå kära HejOpera-adepter att själva lajvet i Operakonsten är en oerhört viktig ingrediens i detta magiska urverk som en operaföreställning är: Förutom alla sångare och orkestermedlemmar samt dirigent, finns det ett antal oerhört viktiga personer bakom scenen som har hand om all teknik som ska tajmas minutiöst. Här gäller nerver av stål, fokus, exakthet, kunskap… vad mer ska jag lägga till…annat än att jag själv är tacksam för att jag inte är inspicient på Met eller nån annanstans (mer än i den egna familjelogistiken.)
Opera på Bio finns t ex via SF. Men framförallt via Folkets hus och Parker som valt att jobba med digitalteknik vilket gör att man via sattelit kan sända liveföreställningar från hela världen på orter som Älvsbyn i Norr till Trelleborg i söder. Hela Metropolitan-säsongen 2010-2011 spelas och för ca 290 pix kan du uppleva sångare i världsklass live som om du vore en fluga fritt svävande över den gamla scenen. (Jämför detta med flyresa hotell o biljettpris på plats.)
Dock måste jag säga att ljudet inte blir riktigt lika bra som om du satt i den riktiga salongen. Men med framtidens teknik kanske detta kommer fixas till.
Nästa gång ska jag se Nixon in China av den amerikanske minimalistiske tonsättaren John Adams regisserad av Petar Sellars, en mycket berömd och innovativ regissör i operavärlden. Föreställningen sänds live den 12 Februari. Våga Minimalism!!
Här ett klipp från uppsättningen som gjordes för Houston Grand Opera 87. Det kommer vara samma regi på Met om jag förstått det rätt. Mina förväntningar är höga… 🙂 Minimalism+Met-singers…
Jag är faktiskt ingen riktig operanörd om ni trodde det. Läser sällan operalitteratur eller operatidningar. Vill helst uppleva opera live eller via stereon, inte hålla på och läsa så mycket om det.
Men nu e det jul igen och ni kanske går omkring i väldiga bryderier om vad ni ska ge er elaka faster i julgåva. Då skulle jag varmt rekommendera er att ge henne Birgit Nilssons memoarer: ”La Nilsson” så kan hon skratta sig snäll. Tror den kan va slut på förlagen men i dessa miljömedvetna tider peppar jag er att leta bland antikvariaten. Flera antikvariat kan man hitta på internet. T.ex: http://se.gojaba.com/pages/searchResults.jsf?qke=La+Nilsson
Denna biografi kan man också skaffa sig som ljudbok= Ännu bättre!! Birgit själv läser ur sina memoarer med sin karakteristiska stämma (den som jag älskar att härma, den som är mitt bästa partytrick). Perfekt i podden nu när ni ska åka långa sniglande julresor med Sj. Här ett smakprov: http://www.birgitnilsson.com/sv/galleri/ljud
I jul drömmer jag om att hinna läsa en nyutkommen bok som jag skaffat mig: ”Vitsen med opera” av Malin Wahlstedt. Man kan gilla boken på Facebook om man vill. Tror den är lite som Hej Opera. Fast utan musikexempel. Ett komplement helt enkelt. Kurslitteratur?
På min önskelista står: Göran Gademans ”Operabögar”. Om boken kan man läsa framgooglat på RFSL Stockholm: ”OperaBögarna startade som ett forskningsprojekt vid Teatervetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet 1997. Fil. Dr Göran Gademan ställde sig bl.a. frågorna ”Varför är det så vanligt att gay-killar gillar opera?” och ”Hur utövar de sitt operaintresse?” Projektet är nu slutfört och resulterat i boken ”Operabögar” som utkommer under våren 2003.” Jamen det var ju några år sen! Hoppas jag får den i julklapp i år.
Fast nu väntar jag med spänning på att nån ska fatta pennan o skriva det rafflande verket: ”Operaflator” eller den diskbänksrealistiska storsäljaren: ”Operatvåbarnsmammor”. (den sista kanske ligger på min lott…)
Jag önskar mig också: ”Tills vingen brister” en biografi om Jussi Björling av Yrsa Stenius. Hade varit intressant att få veta lite mer om personen bakom denna besjälade röst som inrymmer både så mycket värmländsk magi som stor smärta.
Och så nån bra bok om Maria Callas!!! Denna kvinna!! Ojojoj…hm…. jag googlar fram här…att… den bok som gäller just nu…. som e den mest hyllade bland kritiker… verkar vara: ”Maria CallasThe Woman Behind the Legend” av Arianna Huffington. Den is ju verkligen a must have!!!
Alltså dagens julklappstips/önskelista då det gäller spännande operalitteratur:
Birgit Nilssons biografi- La Nilsson, helst som ljudbok
Malin Wahlstedt – Vitsen med Opera
Göran Gademan – Operabögar
Yrsa Stenius biografi om Jussi Björling- Tills Vingen Brister
Arianna Huffingtons Biografi om La Callas – Maria Callas The Woman Behind the Legend
Jag önskar er sköna adventstider och tipsar er om att spetsa glöggen med Rom innan ni lyssnar på Adams julsång med Jussi the one and only…
Om du nu faktiskt har hängt med i vår Hej Opera skola som ju startade den 26 Augusti i år med ett inlägg om operans fader Claudio Monteverdi, så tror jag nog att
du e mogen nu
för lite mer svindlande smaker.
WAGNER.
Här får ni höra min älskade Birgit sjunga Isoldes kärleksdöd.
Smaka på det ordet:
K Ä R L E K S D Ö D….
Instruktion: Börja kvällen med en god middag. Ensam eller i gott sällskap. OBS! mkt viktigt att du är i GOTT sällskap! En antagonist i rummet kan paja hela upplevelsen.
Drick lite bubbel eller varför inte en Poire Cognac?
Luta dig/er tillbaka. Gärna i en schäslong.
Blunda.
Försvinn in i Tristan och Isolde-dimman
Bra om man ligger ner för det kan hända att man tuppar av lite i klimax-tonerna mot slutet… 🙂
Nu vet jag hur det är att sitta på parkett på Met och lyssna på en av sina nu levande sopranidoler i svår jetlag. Jag tvingade med mig P-Å. Självklart skulle vi lyssna på Anna Netrebko live på Metropolitan fast det var Donizettis småtråkiga Don Pasquale och fast vi just kommit fram till New York och inte hunnit fixa tidsomställningen i kroppen. Jag ångrar inte vårt beslut att köpa dyr biljett för att få sitta nära min stjärna på parkett. Superdirigenten James Levine, som i år firar 40 år som dirigent på Met, dirigerade föreställningen lite helgonlikt med sin burriga sky av gråa hår lysandes som en gloria.
Scenografin lät mig färdas till ett rum i nått palazzo i Rom nånstans på 1800-talet. Sångarna sjöng felfritt och vackert. La Netrebko var lysande. Skuttade runt på en takvåning med kastruller på huvet och slog kullerbyttor i schäslongen utan att någonsin svaja i rösten. Min stjärna har klart koll på diafragmamuskulturen!! Mörk smidig röst med kryddigt ryska burkvokaler.
Både röst och skådespelarmässigt imponerade bas-barytonen John Del Carlo i rollen som snåle Don Pasquale. Handlingen är egentligen löjlig. Musiken ganska tråkig. Men när artister av den här kalibern sjunger så fantastiskt håller jag mig gärna vaken.(P-Å däremot påstod att han kollade in trådstrukturen i sina byxor när han i själva verket satt o småsnarkade med krökt rygg.) Andra namn: En ung grabb vid namn Maurisz Kwiecien sjöng Dr Malatesta med krämigaste barytonrösten, Tenoren Matthew Polenzani sjöng Ernesto med de ljuvaste legatobågar.
Anrika Metropolitan, eller Met som man säger i branschen, ligger vid Lincoln Center mellan New York City Opera och Julliard School. För mig ett slags mecka. Ville lägga mig på knä och tillbe något, nånting alldeles ödmjukt och tacksamt. Istället köpte jag mig en nyckelring i operashoppen.
Jag såg ytterligare 6 föreställningar i NY denna överdådiga inspirationsvecka. En Bernsteinopera på NYCityopera -A Quiet Place. (Ni vet- han som skrev musiken till musikalen West Side Story) Mindre påkostat än på Met men förträffligt framfört. Dessutom 4 musikaler och en talteater: Time stands still på Broadway med idel kända namn. Nu är jag är hemma igen bland de låga landshövdingahusen och tystnaden. Knockad, förkyld men med ett stort varmt inre leende.
Vi tar väl en låt med finfina Anna. Men nått roligare än ur Don Pasquale. Det får bli när hon sjunger den berömda blomsterduetten ur Lakmé av Léo Delibes med mezzon Elīna Garanča. Anna är den mörka ladyn i vit klänning
Jag har två operastorebröder. Dom kallar sig för mina BlurayBrothers
OM vi vore en opera skulle jag vara själva sopranhjältinnan och dom mina två vapendragare. En är baryton (Fluffe) och en är tenor (P-Å). I snart 15 års tid har vi träffats då och då för att: Äta god mat. Dricka vin. För att sedan med de mättaste päs-magarna luta oss tillbaks och: Dricka kaffe. Äta efterrätt, samt: Se kvällens speciellt utvalda OPERAVIDEO. (Oftast har P-Å tänkt ut nått bra men vi andra får önska)
Antingen ser vi en hel föreställning i sträck t ex nån av Wagners operor. (långt!) Senast såg vi förmodligen Das Rheingold (Rhenguldet) upptagen i Bayreuth nån gång på 80-talet. Jag o Fluffe fånade oss när de stora jättarna bumsade runt som om de hade en modern diagnos av nått slag. P-Å fick säga till på oss på skarpen. Eller så blandar vi en massa från olika operor eller konserter med favoritsångare under en hel kväll. Känns alltid festligt.
Det började med StereoTv’ns lansering i folkhemmen. P-Å och Fluffe hade sen gammalt ett litet internt teknik-krig om vem som hade fräckaste stereo-TVn/Stereo-VHSen. Själv hade jag bara en vanlig monovideo inköpt för knapra studielånspengar så hemma hos mig var vi aldrig…
För det mesta ses vi hemma hos P-Å. Han kan så mycket och har så många opera-dvd’er/bluray’s och CDs i sitt hem. En sann nörd! I ett slags skönt paltkoma har vi fått se flera föreställningar från sommarfestivalerna på Glyndebourne i Sussex/England och Bayreuthfestspelen i Tyskland. Jag drömmer om att uppleva detta live. Kan tänka mig att det faktiskt smäller högre rent upplevelsemässigt än mina geggiga, rockrökiga erfarenheter på Roskildefestivalen o WoW. (inget ont om dom festivalerna… men dom är utomhus, ej i varma sköna salonger med kaffe o kaka i pausen…)(Fast jag såg The Cure med kaffe o kaka i näven på Hovet i sthlm för ett par år sen så jag säger emot mig själv)
Hemliga Opera Video Klubben har genom åren sett fantastiska videoupptagningar av t ex Mozarts Don Giovanni och Le Nozze di Figaro (Figaros Bröllop) med John Eliot Gardiner som dirigent, Alban Bergs Lulu och Wozzeck (underbara och tunga grejer!) Flera fina Händeloperor, minns särskilt en otroligt vacker iscensättning från Glyndebourne av Händels oratorium Theodora med Dawn Upshaw i titelrollen.
Nu minns jag vidare: Richard Strauss’ Elektra, Igor Stravinsky’s Rakes Progress (en av mina absoluta favoritoperor!) men framförallt minns jag min första rysande upplevelse av: Francis Poulenc’s Dialogues des carmélites, på svenska översatt till Karmelitersystrarna, med en bedövande vacker slutscen… kanske var det så att vi faktiskt bara lyssnade på just finalscenen på cd, men att de uppstod en så stark inre film då nunnorna halshöggs i franska revolutionens giljotin en efter en till sitt oerhört suggestiva, nästan spöklikt vackra Salve Regina, att jag faktiskt tror mig ha upplevt det hela med bilder. Inget för känsliga själar… kalla kårar och kanske tårar kan uppstå. Inget för de hårdkokta som vill hålla masken.
Jag provar att lägga ut en länk till denna slutscen via Grooveshark. Spotify hade bara en gammal 50tals-inspelning som inte tilltalade mig så mycket men Grooveshark har säkert tre fina inspelningar!
Apropå teknik-kriget mellan mina operastorebröder tror jag Fluffe just nu leder med sin Bioduks-Bluray-Stereo-Surround-Sound-historia i vardagsrummet. Svårt att slå. Skulle va om man köpte Biograf Draken på Järntorget i Göteborg.
Själv har jag nuförtiden både dvd-spelare och digitalbox med hårddisk. Man kan dra en sladd till stereon så blir det fint ljud från tjockTVn!
Nu uppmanar jag dig läsare att göra din egen Hemliga Opera Video Klubb. Gå till biblan och låna. Om de inte har en viss inspelning kanske de kan beställa till alla andra lånares glädje. Jag kan kasta ut små rekommendationer då och då efter att ha haft Bluraybrothers-kväll.
Om du vill få en fin kortfattad resumé av Dialogues des carmélites hänvisar jag till: